Kylig skåneresa

2 02 2013

I början av februari åkte jag ner till skåne för att kryssa lite och titta på fågel. I Västmanland var allt fruset och kallt. Därför var det kul att åka ner och kika på stora flockar sjöfågel längs kusterna och göra sig bekant med nya lokaler som jag tänkt besöka under våren.

Det blev besök till Lomma, oljehamnen i Malmö, Kåseberga, Ystad, Flyinge kungsgård mm…

Bara dagar för jag åkte ner upptäcktes en vitvingad trut på Flyinge kungsgård. Ibland har man extra tur för truten stannade i flera veckor. Nytt livskryss för mig. Samtidigt på Flyingen kunde massor med storkar beskådas.

Kornsparv utanför Ystad var också en art på önskelistan. Det finns enstaka häckande par i Skåne men i övrigt är arten försvunnen från Sverige. Mellan Ystad och Kåseberga ligger Hammar. Där har man sparat fält åt sparvarna på vintern vilket gör dom stationära. Det blev ändå en del letande och väntande. Har aldrig fryst så mycket som då…Är van vid kyla men minusgrader, snålblåst och kustnära gjorde mig stelfrusen. Därför blev jag extra glad när en flock kornsparv slog sig ned i ett träd. Efter det var det bara att ta sig till bilen och värma sig..

Utöver fyra livskryss blev det lite annat godis också;

  • Alfågel ute på havet ( livskryss)
  • Tretåig mås (livskryss)
  • Vitvingad trut (livskryss)
  • Kornsparv (livskryss)
  • Vit stork i massor på Flyinge
  • Tusentals vigg, knipa och vitfågel i Kåseberga hamn
  • Glador, tornfalkar, ormvråkar
  • 3 pilgrimsfalkar på olika lokaler. 

Vitvingad trut till vänster. ( mobilbild)

Vitvingad trut

Kåseberga hamn, Ale stenar. (mobilbild)

 

Kåseberga

 

 





Tallbit

1 01 2013

Under vintern var det mycket tallbit i rörelse. Jag fick se den under flera tillfällen i Västmanland så den hamnade på årslistor, livslistor, kommunlista osv..Jag var en ganska listig fågelskådare…





Kolymasnäppa

19 06 2012

Så…Det första jag mötte igår när jag klev ut från jobbet och tittade på mobilen var…”Kolymasnäppa i hjälstaviken! ” Pulsen steg en aning och nu vet jag att hjärtat pumpar på som det ska .

Kom till platsen runt 18 och tog ( en 0,002 kvadratmeter ) stor plats i tornet. Har aldrig sett så mycket folk där nångång. Tornet är inte direkt anpassat för stora drag. Hela byggnaden svajade ganska bra och det gjorde det lite svåra att se bra i tuben.

Men fågelns syntes fint om än på ganska långt avstånd. Kl 19 såg vi den lyfta och lämna hjälstaviken och draget var över. Då hade jag inte ens varit där i en timme, vilken tur jag hade! En sån megararris så nära hemma händer ju nästan aldrig och det var skönt att draget gick bra.

En jorduggla dessutom, ytterligare ett X på hjälsta-listan….





Bruntrast

16 11 2011

I lördags dök det upp rapport om en bruntrast i Låssa utanför Bro. Det är en art som normalt finns i Sibirien men som nu käkade bär på en naturbruksskola. Eftersom fågeln aldrig tidigare setts i Sverige så kastade jag mig i bilen, redo för mitt första stora ”drag”.

Dag 1

Klockan 14 kom jag till platsen och redan då var det många bilar och skådare på plats även fast det gått knappt två timmar sedan larmet. Trasten verkade mest hålla till i en liten trädgård med bärträd. den visade sig bara under små stunder och stod man från fel vinkel så missade man fågeln. Jag tog plats ( där jag kunde få plats snarare) och väntade. Ibland hoppade det till bland grenarna och nära 100 skådare rör sig likt en enda organsism och för sina kikare till ögonen. Koltrast….Men där då?…Stenknäck…Och så fortsatte det..Något flög iväg och alla höll andan. – Var det den ropade någon? – Den var för stor, dubbeltrast ropade en annan… Och så fortsatte min eftermiddag. När gatubelysningen tändes insåg jag att det var kört.

Dag 2

Klockan ringde halv sex och jag hade inte sovit mer än 3 timmar. Vid tiden jag gick upp satt säkert hundratals skådare redan i sina bilar, det kom folk från skåne, öland, halland, östergötland osv. ALLA var där kändes det som. En och annan ”kändis” såg man också.
Vi ankom till platsen strax före kl 7.Det fanns gott om parkering och vi behövde inte gå mer än nån minut bort till ”växthusen”. Där mötte vi en hel hög med skådare och de bästa platserna var redan tagna.
Vi stod mitt framför bärträdet och skulle trasten visa sig i träden bakom skulle vi inte kunna se den.
Tiden gick och för varje minut kom det folk, ibland hela grupper. De fylldes snabbt på och vi insåg att vi kommit dit i bra tid.
Efter knappt en timme, det är fortfarande ganska skumt ropar nån; DÄR ÄR DEN! Alla sliter upp kikare, kameror och snurrar på tubkikarna. Fok skriker och undrar exakt var fågeln är, andra skriker att de ser den. Efter några sekunder är allt över. Fågeln syns inte till.
Och så fortsatte det. Fågeln hoppar fram nån sekund och försvinner igen. Jag ser den inte från min position.
Tiden går och det är nu hundratals med skådare som alla stirrar mot samma lilla trädgård.
Min skådarkamrat beslutar sig för att hämta varmare skor och lämnar plasten. Efter bara ett par minuter händer nåt, fågeln sitter helt öppet på andra sidan trädgården. Det utbryter nästan kaos, alla sliter med sig stativen med kikarna och springer. Jag tar stativet och bär högt, inte ens benen fällde jag ihop. Snabbt fram och upp med kikare. Alla vrålar och pekar på fågelns position. Jag ser ju att det rör sig och jag spanar mot träden. När jag fått in skärpan flyger fågeln iväg. Jag kan följa den genom luften medan den lämnar området. Var det här det sista vi skulle få se av trasten? Hade alla skådare skrämt bort den? Samtidigt kommer min kamrat tillbaka och jag berättar vad som hänt.

Därefter beslutar vi att söka av området på andra sidan med åkermark. En snabb visit dit ner men nån minut senare gick vi tillbaka upp igen. Där minglade vi runt med bekanta ansikten och egentligen bara tittade på ”kaoset”.

Snart ropas det ut att fågeln nu sitter helt exponerad i en grantopp, precis på den platsen vi hade lämnat. Flera hundra skådare tar nu sina grejer och skyndar sig. Vi gick längst fram och kände flåset i ryggen och när man tittade snabbt bakom insåg vi att vi inte skulle kunna gå tillräckligt snabbt. Den sista biten fick vi springa för att inte bli undanknuffade av alla bakom oss.

Vi kom ner till allèn och direkt såg jag fågeln. Jag kastade mig genom ett hål i ett buskage och slängde upp handkikaren- PERFEKT såg jag fågeln. Den satt i sin grantopp och spanade. Där satt den- Bruntrasten.

Undrar hur många som insåg att de stod i en grishage?

Sveriges ”bästa” skådare i mitten, först med att nå otroliga 450 kryss på sverigelistan. GRATTIS Bertil Svensson!

När vi åkte hem runt kl 10 var det bilar överallt, det måsta ha varit km med parkerade bilar. Och hela tiden strömmade det in fler.

Tack för denna gången, nu bli spännande att se vart nästa stora drag går…